lilla minihästen

nu ska jag berätta en sak för er. jag har varit sjukt hopprädd länge. (nu menar jag inte hopprep eller nåt sånt, utan hoppa häst över hinder). jag har succesivt blivit mycket bättre och är inte längre lika rädd innan hoppning. jag brukar alltid ha turen att få en bra häst (eller jag ser snarare till att jag får en snäll häst genom att gulla litegrann med hon som bestämmer vem man ska rida) men nu senaste två gångerna har jag gjort som alla andra och valt häst. det går till så att en tjej väljer 10 hästar totalt som ska räcka till alla i gruppen. sen går man efter en rullande lista. den som är först en måndag blir sist nästa gång, och gången efter det blir man näst sist och så fortsätter det. idag hade jag lite smått otur och var åtta att välja. jag hade alltså tre hästar kvar att välja mellan och mina safecards till hästar hade redan blivit tagna. så där stod jag och var så nervös att jag inte kunde tänka. hela hjärnan var blockerad och allt jag såg var mig själv i gruset på fel sida av hindret. jag tänkte att nä nu fasen, nu drar jag hem. det är inte värt det. men någonstans inom mig fann jag modet och tog den allra minsta hästen av de tre som fanns att välja mellan. det var som att välja mellan pest, kolera eller död för stackars mig. den minsta hästen hade i alla fall minst fallhöjd. grejen var att den här pållen var 5 år gammal, har svårt för att galoppera för att han är så svag och är jävligt vinglig. kul för mig som är världens mes när det gäller hinderhoppning! jag satte mig upp med världens sämsta självförtroende och darrande ben. såg säkert ut som en liten åttaåring som var sjukt nervös över att hoppa små hinder på 50cm. jag brukar normalt hoppa kanske 1m, men idag var 50cm alldeles lagom. när jag sen fick höra att vi skulle hoppa omhoppningssvängar (det innebär alltså att det går jävligt fort och man ska svänga jättesnäva svängar) trodde jag att jag skulle trilla av hästen bara av tanken. på något sätt var lektionen helt plötsligt slut och jag och lilla minihästen hade klarat oss utan större misstag. en dålig sväng, ett långt skutt, en linn i stående position istället för lite lätt framåtlut och en dålig hållning - det är bara småsaker om man jämför med att jag faktiskt kunde ha smakat på backen idag. lilla hästen var fantastiskt snäll även om jag inte kände mig så säker, trots att han var så liten. men snäll, det var han. åt hö gjorde han också. han var nog lika nöjd som mig att lektionen var över. en spänd lång tjej som satt och drog i tyglarna med darrande ben. han åt nog hellre hö, tror jag.

Kommentarer
Postat av: caisa

You go girl :)

2010-11-30 @ 11:51:51
URL: http://caisamais.blogg.se/
Postat av: mamma

Braaaa, Linn. Ibland måste man utmana sig själv :)

2010-12-01 @ 19:56:11
Postat av: Idaramal

i love this site keep it up is nice and good keep it up is nivce and good

2011-01-13 @ 10:53:39
URL: http://idaramal.blogstie.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0