linn rydelius

hur sjukt var det inte igår, allt det där med svenska skidåkningen? jag satt (låg snarare) och hejade på sverige. johan olsson, marcus hellner. anders södergren. vem skulle ta det? skulle johan olsson orka? lisa satt mest och mådde dåligt, just för att hon inte pallar med när det går dåligt för någon som det gått bra för så länge. hon är lite som jag. om det blir för spännande eller läskigt stänger jag antingen av ljudet eller fipplar upp text-tv. det blev hur som helst en riktig rysare där vid målgången och det var nära att jag ville gifta mig med marcus hellner i sista kurvan, bara för att han var så sjukt hurtig och ivrig. han studsade ju för tusan fram på skidorna i svängen. lite som hoppsa-steg.. hur har man orken till det efter 3 mils skidåkning?



idag ska jag städa (hurra!) och umgås med anette och hennes söta hund om orken och tiden finns till. det blir träning klockan fem (min träningsvärk känns knappt längre) och sen blir det nog en tur till ersmark. allra allra först blir det att dega ner mig i sängen och se starten på det omtalade loppet ovan. jag älskar repris-söndagar.