linn rydelius

jag kan inte för mitt liv förstå att någon köpt våra gamla skrotiga skinnsoffor som vi haft i hemmet enda sen jag var liten. jag vet heller inte om man ska säga till den nya ägaren att mammas vatten faktiskt gick i den när hon såg på tv och skrattade när hon väntade lisa, eller om man ska låta det vara en mystisk hemlighet som bara vi vet om? hur som helst fick mor och far hela tvåtusen kronor för dessa nedsuttna kameldassiga fotöljer med medföljande tresitssoffa. vi säger stort tack till köparen för att jag och lisa äntligen fått vår vilja igenom med att sälja äckelmöbeln. nu ska vi bara få iväg bordet (som man skymtar i bild till vänster) som tydligen är gjort av massivt björk och enligt pappa är otroligt exklusivt och vår stora feta bokhylla som ingen kommer vilja köpa. fast i och för sig, jag trodde ju aldrig att nån skulle vilja ha soffan utan stoppning, så jag kanske blir förvånad igen. vem vet.