linn rydelius

det finns en grej som jag stört mig på ett tag. det kan göra mig riktigt irriterad faktiskt.

tänk er att ni ska cykla hem från jobbet efter en lång dag. det regnar ute, det är rusningstid och alla vill bara hem. du får stå länge och vänta vid rödljuset vid bågenhusen och det står flertalet människor bredvid dig som gör exakt samma sak. ni väntar och väntar och väntar. tillslut som ett litet mirakel blir det grönt, ni alla sätter er upp på cyklarna och börjar trampa. en ivrig tant kommer snabbast över till hagatunneln, alla andra bildar en rad bakom henne och börjar rulla nedför i tunneln. men vad händer? jo, tanten trampar inte! hon bara rullar. vi andra som vill ha lite fart uppför på andra sidan måste bromsa för att inte cykla in i henne, nej för hon tänker inte på att hålla till höger, hon sitter och cyklar mitt i banan. tillslut trampar tanten för glatta livet uppför (för hon har ju ingen fart efter att ha rullat ned). självklart äger hon en cykel utan växlar också. tanten trampar och trampar men vad gör det? hon har ju så sköra ben att om hon trampar lite lite till så går de av.. halvt uppe har det blivit korvstoppning bland alla oss andra för att tanten hoppat av sin cykel och väljer att gå uppför den sista biten. det spelar ingen roll att man försöker cykla om henne, det kommer ju mötande cyklar från andra hållet. det är ju rusningstid ni vet.

sen när man äntligen tagit sig förbi tanten (gåendes tillsammans med 10 andra muttrande människor) cyklar man iväg i en rasande fast, rakt ut i regnet för att ta emot svettningarna som är obligatoriska i och med att man har på sig regnjacka som stänger inne/ute allt som heter fukt.

ser ni en tant som är påväg före ner i hagatunneln. cykla om henne! gör det snabbt! annars måste ni trängas och gå upp sista biten, och det är ett fruktansvärt senarium..