linn rydelius

jag sitter på mitt kära jobb, bak på lagret och äter en laxmacka för fulla hus. det är inte lätt att äta en baguette med gegga utan att kleta. jag gör mitt bästa! har för tillfället laxklet på näsan och jag har inget papper och är för lat för att hämta ett också. jag ber till gudarna och hoppas att det inte kommer varor i detta nu. satte mig här, kollade igenom lite på internet och fastnade på min egen blogg, satte igång klippet när darin sjunger och här satt jag, helt förstelnad. jag vet inte vad som händer med mig. jag blir stilla, känner mig som fjorton, gapar och det slutade faktiskt med att jag fick laxgegga i håret. det är en negativ grej med långt hår. att det alltid ska fara i maten alltså.

jag hade goda tankar inför den här dagen. var taggad på jobb eftersom jag var less på att vara inne, var taggad på att träna efter jobbet eftersom jag ätit så mycket godis i helgen. synd bara (eller tur? jag kan inte bestämma mig) att elin ska känna sig lite småsjuk. då måste jag jobba till fem och sen blir det raka spåret till hippo för ridning i kväll. jag ska i och för sig rida två hästar, så jag får mig nog lite träning ändå. men. - när jag för en gångs skull var taggad. då får jag inte träna. hur konstigt är inte det?